FNs generalsekreterare Ban Ki Moon till Panzi- installt??!!!

Nu har det nastan gatt en manad sedan jag skrev nagot. Det beror inte pa att det inte hant nagot utan snarare pa att det varit pa tok for mycket. Vi hade ett statsbesok, tva forskningsinstitut av olika slag, det ena fran Harvard och den andra fran ett tyskt universitet, flera journalister, akutinsatser i territoriet Bunyakiri, ECHO-konsulter, utbildning av var personal samt planerat besok av FNs generalsekreterare mr Ban Ki Moon

Det senare skulle ga av stapeln i lordags. Detta gjorde forra veckan smatt overklig. Raknade hur manga sekunder det skulle ta att ga fran Dr Mukweges kontor till operationssalen, sprang runt och kollade om trappan var reparerad for att vara saker pa att inte Ban Ki Moons fru skulle ramla, hade otaliga moten med FNs pakistanska battalion(Pak Batt), nastan lika manga moten med Monuc, vilka var ansvariga for besoket, skrev flertalet tal som skulle hallas infor generalsekreteraren, forsokte overtyga sakerhetspolisen om att de inte skulle behova ha 35 tungt bevapnade soldater runt omradet dar kvinnorna sitter och ater och umgas (med tanke pa att de flesta just blivit valdtagna av man i liknande munderingar..)etc etc. Det var en tokig vecka och nar sa fredags morgonen kom vaknade jag som i en dvala. Efter fem minuter i semivaket tillstand far ett sms fran Monuc i vilket det star att Ban Ki Moons besok blivit installt pa grund av daligt vader!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! What!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Forsta kanslan var nog trots allt befrielse, eftersom jag var sa trott efter alla forberedelser. Nar det sedan gar nagra timmar inser jag sa smatt att jag missat ett historiskt mote i mitt lilla liv. Det skulle ha varit jag, Dr Mukwege och mr Ban i en alldeles unik timme. Nu blev det istallet jag och hela Pak Batt pa lunch. Jag och min kompis Shannon, WFPs kontorschef i SydKivu, blev stand in for mr Ban pa den bankett de forberett till hans ara. Det var i sig en upplevelse. De enda kvinnorna pa en militarforlaggning med ett hundratal kinesiska och pakistanska generaler. Men anda... inte ens vi i all var glans kan jamforas med mr Bans stiliga uppenbarelse....

Tror egentligen att jag bara var for trott for det hela. Den senaste manaden har som sagt varit extremt intensiv med en mangder besok samt strategiska beslut for vart arbete. Pa grund av de politiska besluten i NordKivu har internflyktingar flytt over till SydKivu och likadant har dem de flyr gjort. Territoriet Bunyakiri ar drabbat pa flera satt. En kollega fran en NGO visade mig listor hon fatt fran halsokliniker i omradet. Pa listorna fanns hundratals namn pa kvinnor som under 2008 anmalt sexuella overgrepp. Flertalet av dem var minderariga flickor. I forra veckan kom det en 9 arig flicka till oss pa sjukhuset. Hon hade blivit utsatt for sa grovt vald att det var omojligt att operera henne pa ett par veckor.

Vi har bestamt oss for att lagga de flesta av vara externa aktiviteter mot norr och da framst Bunyakiri och Kalonge. Imorgon aker var mobila klink for forsta gangen pa valdigt lang tid till Bunyakiri. Jag ber till Gud att inget hander dem och att de kan komma i kontakt med ratt organisationer och personer sa att vi verkligen kan na de mest behovande. Att leva i Kongo ar verkligen att slangas mellan varldar, och jag tror att jag skulle behova ett litet avbrott fran dessa kast, atminstonde for en vecka.