Lugn lördagsmorgon i Bukavu

Kom tillbaka till Bukavu efter två veckors semester. Insåg när jag kom tillbaka hur mycket jag behövde komma här ifrån. Samtidigt slog världens orättvisorna mig... igen. Grät lite, torkade tårarna och forsatte sedan signera fakturor.

Det har varit mycket att ta tag i nu den första veckan och ytterligare en av kompisarna jag fått i NGO världen lämnar landet idag. Sorgligt men så verkar det vara i detta sammanhang.

Jag har med mig min man Fredrik tillbaka till Bukavu. Det är underbart. I onsdags var han med på sjukhuset. Han blev presenterad på vår morgonsamling och sedan tog jag med honom på tur runt på sjukhuset. Alla tog emot honom med öppna armar, inte minst kvinnorna. Han blev pussad, kramad, besjungen och välsignad. Varenda man jag kommit med har de trott varit min man, så när nu Fredrik äntligen kom var lyckan stor. Han var lite överväldigad men överlevde.

Han ligger i soffan och läser medan jag skriver detta. Så skönt och så vardagligt. Jag älskar vardag. Han har också blivit accepterad av Betty the Cat, så allt kommer gå bra.

Största kramar från ett (för tillfället) lungt Bukavu