Vem bestammer over liv och dod?

I onsdags blev jag stalld infor en situation jag aldrig tidigare ens behovt narma mig.

Far nagra veckor sedan var jag med den mobila kliniken ute i falt och motte da en kvinna varit utsatt for valsamt sexuellt vald en andra gang. Som konsekvens hade hon blivit gravid och fott sitt sjunde barn. Nar mannen, som tagit tillbaka henne efter forsta gangen, sag barnet lamnade han kvinnan och deras sex gemensamma barn.

Detta barn, som blivit till genom valdtakt, hade en missbildning i slutet pa ryggraden och ben som inte fungerade eller sag ut som de skulle. Mamman var nu ensam med sex barn och ytterligare en nyfodd. Vad ska hon ta sig till?

Pa grund av sin egen situation hade hon blivit intagen for behandling hos oss men fragade nu oss om vi kunde hjalpa hennes barn. Jag ordnade sa barnet blev undersokt av en lakare pa ett narliggande sjukhuse och bad en lakare jag kanner som arbetar for MSF (Lakare utan granser) titta pa barnet.

Bada lakarna gav en dyster prognos. Barnet har en allvarlig missbildning vilket gor att det i ryggslutet bildats en ficka med ryggmarg som bara vaxer och vaxer. Dessutom bildas det for mycket vatska i hjarnan vilket gor att barnet snart kommer att utvecka en sk vattenskalle vilket i sin tur kommer hamma hjarnans utveckling.

For att atgarda detta kravs flera operationer och lang tid pa sjukhus. Barnen kommer dessutom behova en inopererad sond vilken ska avleda vatten fran hjarnan ned i kroppen. En sond som behover bytas ut vart annat ar.

Vi bad aven en tredje lakare, Dr Ken titta pa barnet. Dr Ken har under flera ar arbetat i lander i syd for Roda Korset. Efter att ha undersokt barnet ritade han hastigt ned barnet belagenhet pa ett papper och overlamnade det till mig med dyster blick. Pa pappret fanns hans tva rekomendationer. Den forsta var en rad olika komplicerade operationer, den andra lod "Hade det varit mitt barn hade jag inte gjort nagon ting och latit barnet do".

Jag vet att det ar mojligt att fa fram pengar till de forsta operationerna for barnet, men vad hander sedan? Ar det rattfardigt att borja en process som jag vet vi inte kommer att kunna slutfora. Aven om barnet far alla operationer som kravs sa kommer det anda bli mentalt och fysiskt funktionshindrat. Kommer mamman klara av det under de forhallande hon lever under? Vem hjalper henne? Kommer barnet bara bli en borda for henne som gor att hon inte kommer kunna ta hand om sina sex andra barn?

Min installning har alltid varit att man alltid ska gora allt som ar mojligt for ett liv. Men for vems liv egentligen? Det liv som redan finns och ar livskraftigt eller det som ar svagt och osakert? Vilken ratt har jag att i huvudtaget svara pa den fragan?

Dr Kens forklarade att han hela tiden ser barn med defekter eller problem som skulle kunna atgardas genom en enkel operation och ge dem en god mojlighet att klara sig i samhallet, men pa grund av pengabrist sa far de inte den hjalpen som kravs. Har har vi ett fall som kommer kosta mycket pengar och som anda inte kommer kunna klara sig bra i samhallet och varfor ska vi da lagga de fa pengar som finns pa det?

Jag lamnade mamman med att loftet om att vi skulle undersoka vilka mojligheter som fanns for hennes barn men att vi inte kunde lova nagonting. Nu ar jag pa semester nagra dagar och jag ska forsoka glomma allt som har med Panzi att gora, men snart ar jag tillbaka och jag kommer da mota denna mamma. Fragan som snurrar i mitt huvud ar vad jag ska saga till henne nar hon star dar mitt emot mig med sitt barn i knaet...