Helig närvaro mitt i en plats av oro

Torsdag i stilla veckan

Detta var en dag som började med en helig närvaro och slutade med den samma. Jag vet inte varför det var så, det kanske hände något speciellt i Bukavu denna dag. Kanske något viktigt som stod på spel. Hur det är var eller är så var det en märklig dag.

Varje morgon har vi morgon bön på sjukhuset. Som vanligt var det på kiswahili och lyssnade lite förstrött och förstod att det i alla fall handlade om när Petrus förnekade Jesus tre gånger innan tuppen gal. Ju längre in i predikan vi kom ju mer kände jag den helige andes närvaro. Det var så påtagligt. Jag förstod inte orden men märkte att en annan ande sänkte sig över de närvarande. Så fort han slutat predika började en man be högt och ge en budskap från himlen. De andra föll in. En kvinna steg fram och berättade om hur hon senaste igår varit på väg att dö på sjukhuset men hur Jesus kallade henne tillbaka till livet. Hur hon fick leva vidare med honom. Hon ville så gärna ge något tillbaka som tack, men tyckte hon inte hade så mycket att erbjuda förutom sin kärlek, det hon hade ville hon ge. Hon ville älska honom tillbaka och berätta för andra om hans kärlek och trofasthet. Hennes vittnesbörd slutade med en enkel sång. Så vackert och så innerligt. Den helige ande var där och för första gången på länge kände jag hur jag hur mitt inre sjönk in i trons mjuka armar. Hur jag var ett med Hans helighet, hans folk, med den gudomliga ande som var där.

När jag efter mitt dagliga möte med Dr Mukwege sätter på telefonen, har jag flera missade samtal och meddelande från olika människor som vill informera mig om att säkerhetsläget i Uvira, en stad 4 timmar söder om Bukavu, försämrats under morgontimmarna. Det har förekommit fritagningsförsök på ett av fängelserna i staden och i samband med det skottlossning. Detta var något som fortsatte under flera timmar och det verkade väldigt oklart vilka grupper det egentligen var som var emot varandra. Troligtvis var det olika kongolesiska grupper som initierat det hela och att det i sin tur är relaterat till en eventuell militär insats i Syd Kivu som ska syfta till att som genomfördes i Nord Kivu i början på året. Då tilläts rwandesiska trupper komma in i landet för att med vapen jaga ut FDRL (rwandesisk rebellstyrka som anklagas för att vara de som initierade folkmordet i Rwanda 1994) ut landet.

Som nybliven säkerhetsansvarig för PMUs personal i DRC, kontaktade jag olika FN organ och NGOs i området för att få klarhet i hur vi ska agera med tanke på den personal som befinner sig Uvira med omnejd. Samtliga fyra valde under dagen att lämna området utifall oroligheterna trappas upp. Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Under dagen så verkade det som om det lugnade ner sig något. Även om det är fallet så är det tydligt att det finns mycket frustration och oro under ytan.

När arbetsdagen var slut och det lugnat sig något i Uvira, begav sig jag och en kompis ut på promenad. Vi hamnade efter ett tag inne på en stor öppen plats på vilken en katolsk gudstjänst på gick. Ur kyrkan hördes högtidlig musik med vackra röster. Vi fann oss själva stanna upp inför det heliga vi trädde in i. Allt andades helighet. Platsen med den overkliga utsikten över Kivu sjön, musiken och dess innerlighet, människornas stillhet... Vi stod stilla medans solen gick ned bland molnen och musiken och sången sakta omslöt oss. När vi fortsatte hade månen kommit upp och jag tänkte att det måste varit precis en sådan här kväll, den gången för länge sedan då Jesus begav sig till Getsemane. Han hade fått dela måltid med sina närmaste och i allt fanns en laddad stämning eftersom han visste vad som skulle ske. Kunde den månen sett likadan ut som den gjorde ikväll? Mina tankar gick till bilden i min barndomskyrka då Jesus sitter på en berghäll i månljuset och ber till sin fader att få slippa det öda som blivit hans...men om det ändå är Hans vilja är han redo att möta all ånger ooch all smärta. Allt för att världen ska bli hel, att världen ska bli upprättad, att det som är söndrigt ska bli helt. Jag undrar vad han tycker om det som sker i Kivu idag? Här finns kyrkan representerad över allt, Hans folk går till liknande gudstjänster som denna över allt och samtidigt sker de mest fruktansvärda övergrepp precis i närheten av samma kyrka. Hur är det möjligt?

Jesus, lyssna till alla böner som beds denna kväll och snälla svara, svara snart.
Amen